Vi möts vid Regnbågsbron!
Tack Annica för den korta tid ni fick tillsammans..
Nedan har Annica berättat om tiden de fick tillsammans.
EN LITEN ÄNGLAHUND KOM, LOG OCH VÄNDE OM!
Vi, Frisco och jag måste först TACKA Saga och Charina för att vi fick vara med om denna underbara resa.
Jag fick ett telefon samtal från Charina ang. Lilla Fridolf eller Sören som han kallas. Sören kom till oss den 22 oktober 2011 och där fick vi chansen att lära känna honom Sören är född med en missbildning och trivdes inte i Stockholm. Nu fick Sören chansen att flytta till sin bror Frisco och mig ut på landet. Där var det annorlunda ingen stress, inget koppel bara frid och fröjd. Sören var en envis liten hund med livsgnista och vilja som var enorm. Han började sitt nya liv med att sätta brorsan på plats, så var det klart vem som bestämde, ha, ha... Frisco som har ett hjärta a GULD tillät detta , det var ju hans lillebror och så fick det bli. Snart var Sören med på noterna och lärde sig att åka traktor tillsammans med sn bror, som han kom att älska! Bara Sören hörde en traktor så ylade han av glädje. Vi var ute och gick mycket men eftersom han inte orkade gå så långt så fick Sören åka i en barnsulky. I den satt Sören som en kung! Ibland stannade vi och gick in i skogen, där kunde Sören gå fritt och lukta på spåren efter djur. Han var i himmelriket! När Sören inte åkte sulky satt han i en ryggsäck på min mage och tittade på allt och fick även gå fritt. Han fick även se och spåra rådjur och det tyckte Sören var kul. Frisco som nu lärt sig att allt var lite annorlunda nu men som älskade sin bror. De lekte,sov och åt tillsammans och var nu oskiljaktiga. Sen kom julen och Nyår med buller och bång. Många paket och julskinka. Vid nyår smakade Sören på Hummer och allt var frid & fröjd. Men sen händer det som inte fick hända, Sörens lilla kropp och hjärta orkade inte mer... Den 3 januari 2012 slutade hans lilla hjärta att slå i min famn...
Vi fick en underbar tid med Sören, jag och Frisco. Vi saknar honom lika mycket. Det blir ett stort tomrum utan Sören men vi hade honom på lånad tid! Vi vet att vi kommer att träffas igen, någon gång! Sov sött.... Nickan & Frisco
Så tråkigt och tungt när först den stolta pappan Lukas och nu senast den tappre krigaren Lilla fridolf är borta. Vi tänker på er hussar och matte(or) som mist era älskade vänner.
SvaraRaderaTack Bengt och Karin! Fridolf har det bra där han är... Visst känns det i mitt hjärta, denna lilla valp som jag älskade så mycket. Och Cajsa som inte stötte bort honom utan tog till sig honom och dom tillsammans kämpade på. Han borde fått leva lite till...
SvaraRaderaMin lilla Sören! Vad fint skrivet! Och jag känner igen det från när vi hela somrarna var ute på landet! Det var där han trivdes som bäst! Älskar honom med hela mitt hjärta! /Saga
SvaraRadera